EN STENVALVBRO ár för många sinnebilden av en gammal vägmiljö. Ljungs bro – Ljungskile här intill är troligen uppförd 1820. Bron är uppförd av i huvudsak berg fallen sten, mestadels obearbetad
Valven i en stenvalvbro slás över en träform, som sedan tas bort. Under arbetets gång är valvformen något överhöjd, dvs något högre än vad det färdiga valvet skall bli. När formen sedan sänks och tas bort sätter sig stenvalven och bildar mycket stabila konstruktioner. Stenbrons sidomurar har sedan till funktion att hålla fyllningen av grus på plats, men det är valven som har den bärande funktionen.
En stenvalvbro mår allra bäst när den är trafikerad, eftersom rötter och frostsprängning annars snart har åstadkommit förskjutningar och andra skador i bron.
BRON ligger utefter vad som en gång var en viking väg genom länet, den s k Ljungskogsvägen. Den ledde mellan dagens Ljungskile och Stenungsund, och var en parallellväg till den nord-sydliga länshvudvägen, dvs degens E6. Dessutom kom man färjeläget i Kolhättan.
Ljungskogsvägen är faktiskt omnämnd redan på 1300-talet. I Erikskrönikan omtalas hertig Eriks tig från Kongahälla (Kungälv) till Ljung 1309.
Den är också omnämnd på 1500-talet. Jens Nilssen, biskop i Oslo stift, företog under 1590-talet visiationsresor i Bohuslän. När han under en sådan resa skulle ta sig från Ljungskile till Ödsmål, valde han att resa med båt, eftersom vägen var så dålig en ”ond och slem väg” som den beskrivs i dagböckerna.
Överhuvudtaget var dåtidens vägar inte stort mer än stigar Först under 1600-talet, då Bohuslän Blivit svenskt, började det allmänna vägnätet att förbättras. Vägma breddades, grusades och rätades, och riktiga broar började byggas. Till en början var | det nog mest träbroar, men under 1700-talet blev stenbroar allt vanligare.
1820 är ett mycket troligt årtal för brons byggande. Då kunde nämndeman och tillika brofogden Anders Olsson i Häljeröd meddela att det beslutats bygga en bro av sten. Senare samma år beslutades att det järn som åtgått för bygget skulle säljas på auktion. Folk från tio hemman deltog i byggandet. Medel för omkostnader togs ut de sk Ljungskogs vagrojningsmedel.
Vägunderhållet bekostades i äldre tider av de gårdar som låg kring vägen. För Ljungskogsvägen gällde dessutom att hemmansägare också på Orust och Tjöm skulle betala sk vågrojningsmedel. Delta eftersom de utnyttjade vägen då de reste via faran Svanesund-Kolhättan. Detta har kanske inte alltid godvilligt betalats, och 1819 var därför kronolänsman i Fräkne tvungen att begära så mycket som 100 riksdaler i ersättning för att driva in de 518 riksdaler, 35 skilling och 7 runstycken som hemmansägarna då var skyldiga.
En del av uppgifterna ovan är hämtade ur Herbert Christianssons ”Fräkne- bygd och folk gången tid” Skylten har framställts ay Boulons mused och Länsstyrelsen, med hjälp av Ljungskile hembygdsförening.
Text: Skylt på plats Foto: Lokal Helhet
58.21581, 11.91207
0 kommentarer