Skattegården i Sandhem – hembygdsgård vid Eriksgatuleden

Skattegården är Sandhems levande hembygdsgård – ett kulturarv mitt i byn. Gården ligger längs den historiska Eriksgatuleden och bjuder in till både stilla stunder och levande berättelser. Här möter du gamla hus, vackra omgivningar och ett stycke lokalhistoria bevarad med kärlek.

En levande plats för bygdens historia

Hembygdsgården Skattegården är en välbevarad gårdsmiljö med rötter i 1800-talet. Den ligger precis intill Eriksgatuleden – den urgamla kungavägen som passerade Sandhem när Sveriges regenter red för att få folkets erkännande.

Här samlas människor för midsommarfirande, hantverksdagar och hembygdsfester. Flera byggnader från trakten har flyttats hit, bland annat loftbod, ladugård och smedja. På området finns också ett charmigt café som håller öppet under vissa evenemang.

Miljön är fridfull och inbjudande – med ängsblommor, gärdesgårdar och utsikt mot Sandhemssjön. Det är en perfekt plats för dig som vill pausa längs Eriksgatuleden eller bara uppleva en bit av bygdens själ.

📌 Fakta & information
Plats: Sandhem, Mullsjö kommun
Närmsta sjö: Sandhemssjön
Historisk koppling: Ligger längs Eriksgatuleden
Drivs av: Sandhems hembygdsförening
Tillgänglighet: Parkering finns i närheten, promenadavstånd till centrum och badplats

Välkommen att stanna till vid Skattegården

Sätt dig en stund på bänken, låt tankarna vandra bland timmerstockar och torvtak. Känn historiens vingslag och möt den berättelse som formats av generationer i Sandhem. Skattegården är inte bara ett minne – det är en plats som fortfarande lever.

Text och Foto: Lokal Helhet

Eriksgatuleden – vandra i kungars spår genom Sandhems sandiga marker

Här i Sandhem kan du se minst tusen år gamla vägar, så kallade hålvägar, som nötts av ryttare och vandrare. Dessa närmre sju kilometer långa vägavsnitt är också en del av Eriksgatuleden – en historisk led i Västergötland som medeltida kungar red för att utöva sin makt i riket.

I Sandhems sandiga marker finns unika spår av minst tusen år gamla vägar bevarade. Dessa nernötta hålvägar har säkerligen använts ännu längre tillbaka i tiden. Ridhästarna började förses med järnskor för cirka tusen år sedan och då blev slitaget av hålvägarna ännu kraftigare. Det är förvisso många olika vandrare och ryttare som nyttjat dessa vägar genom århundradena – på 1300-talet red kung Magnus Eriksson och på 1400-talet pilgrimer på väg mot Nidaros. Många av dessa gamla vägar går parallellt i flera spår, bredvid varandra. Det var ett sätt att minska slitaget på en enskild vägsträcka.

Kungarnas Eriksgata var en formell resa: När en nyvald kung skulle erkännas som rättmätig härskare, red han Eriksgatan genom landskapen. Enligt sed behövde han få lagmansgodkännande i varje landskap han passerade. Kung Magnus Eriksson red här år 1335 som nyvald 16-åring. Enligt traditionen red kungarna helst på hingst – en häst som skulle symbolisera kraft och kontroll.

Eriksgatan kallades också för ”rättsyles”, då kungen red utan gisslan och själv mötte folket. Detta ansågs viktigt och högtidligt. Under 1600-talet kom dock nya regler – exempelvis skulle vägarna vara 10 alnar (ca 6 meter) breda och underhållas av bönderna. De äldre hålvägarna underhölls alltså främst av bygdens folk. Naturavtalet om detta upphörde först 1891.

Under medeltiden kunde resenärer övernatta i själagårdar – ofta knutna till kyrkan – men bönder vid vägen tog även emot gäster. Det var först med postförordningen 1636 som transporter började organiseras mer. I takt med industrialiseringen på 1800-talet ökade vägslitaget och staten tog över ansvaret under 1900-talet.

Idag är Eriksgatuleden en populär kultur- och vandringsled som berättar om Sveriges tidiga historia – där Sandhem är en viktig pusselbit.

Textr från tavlan, Foto Lokal Helhet 

Adress